I djurens värld

Det är som så, att jag kommer aldrig att växa ifån djur. Jag bara älskar dom. Har alltid gjort. Det är så... Jag tänker tillbaka i tiden, ganska långt tillbaka när jag var liten o ville ha en kanin, jag fick ju ingen på en gång så jag la in ett litet mjukisdjur i en gammal råttbur vi hade. Jag till o med somnade bredvid den där jävla buren en gång :P Min mor o far blev nog lite oroliga då så dom kom hem med en kanin till slut! Fabian fick han heta. 

                                          
För ett tag sen fick jag en katt av min bror som han tog hem från Skåne. Det måste ha vart nära på världens sällskapssjukaste katt. Jag döpte honom till Klas men han kunde tyvärr inte stanna så länge. Han fick åka hem igen! 

                                       

Det var lite tankar o tidsfördriv från mig igen! Hej så länge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0