Förbjudet
Hon får INTE vara i sängen. Men det här är ett undantag. Lilla Lisen. <3
Min gärna just nu
När jag bakade här om dagen så blev jag så himla påmind om hur mycket jag tycker om att baka. Jag få liksom en sån härlig energi, en kick, känner att jag kan flyga, ja ni förstår. Och varför just bakning? Vet ej men jag har faktist alltid tyckt det har vart lika kul. Jag är absolut inget proffs och jag tror det är själva grejen. Att man behöver inte vara det.
Och just för stunden så behöver det inte vara skinande rent, saker o ting behöver inte stå på sin plats, det luktar gott, ja det bara flödar på. Ingredienser flyger hej vilt både högt o lågt, slickepotten likaså.. För att inte tala om elvispen som nästan fattar eld!
Nu när jag läste igenom va jag hade skrivit så blev jag sittandes o bara glodde på texten. Det var nämligen inte alls det här jag skulle skriva. Jag menar läs själva??
Hej dagboken
Jag tänkte dela med mig av en fundering jag haft på återbesök några gånger den senaste tiden. Den handlar om när jag gick på träslöjd. Kanske i 4:an- 5:an. Jag höll på att smida på en alldeles egen idé. En hörnhylla. En alldeles egen version alltså. Jag såga, slipa, mätte.. Ja ni vet diverse. Och noggrann som jag var så det tog ju sin lilla tid. Men när jag hade alla delarna så skulle jag ju då få dom godkända av självaste slöjdlärar'n innan jag kunde montera ihop skiten.
Han tittade, vred o vände på delarna o sen sa han: "vem har gjort det här?" ..det visste han ju att det var jag. Efter det sa han: "det måste vart en vindögd en som gjort det här."
Det var alltså snett o vint. Det återstog bara för mig, dammig som jag var efter mitt arbete, att plocka ihop mina delar & fortsätta mäta, såga, slipa. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera på det där han sa, men kom fram till att kraken hade väl en dålig dag (inget illa ment) men alla har vi våra dåliga dagar & det hade tydligen både han o jag den dagen.
Men det roliga med det hela är att det visade ju sig några år senare att det var inte illa pinkat det han sa. En synundersökning visade ju fan i mig att jag var på gränsen till skelögd..
Jag och mina glasögon ;)
test
test
Grönt är fult!!
Nu förstår ni, nu är det dags igen. Älgjakts-veckan är här. Jag får kalla kårar. Fy fan. Jag sitter o slänger nån blick då och då på den där fula jävla ryggsäcken som står i hallen. Ni vet jaktryggsäcken. Den ska väl tydligen stå där hela veckan. Fast jag slipper väl se skiten om dagarna. Usch va irriterad jag blir! Jag blir så jävla irriterad. JAKTEN, den gör mig irriterad.
Jag har sån bra lust o ta bössan med mig ut i skogen o bara skjuta hej vilt rakt ut i luften. Både högt o lågt. Då finge det bli tomt på älg. Det kunde dom gott ha. Dom där så kallade jägarna. Nej men jag kan knappt nämna ordet jägare, hör ni inte hur det låter? JÄGARE? Va?!
Kära nån. Jag hoppas så innerligt på att karlspektaklet inte kommer hemsläpandes med fler likdelar! Jag glömmer väl aldrig hur det gick förra året. Han lyckades ha ihjäl en stackars krake. Och jag kommer aldrig glömma hur stolt han var/är. Jag kommer aldrig glömma hur föribannad jag var. Som jag har kämpat för att inte den där döskallen ska sitta på väggen. Jag kunde ju knappt vända ryggen åt så var det halvvägs uppe. Det är väl inget bårhus det här? O karln la sig o söv sen på kvällskvisten som att ingenting hade hänt! O då har han skjutit ihjäl en älg samma dag??
Ni kanske tycker jag låter elak, men det här med jakt. Det tycker jag är elakt. Det är nånting jag inte kan med. Om det kunde hållas på en.. ja va ska man säga.. livsnödvändig nivå eller nåt. Men det här med att göra det till en hobby..? Att älg efter älg ska jämnas med backen o blodet ska flyta.. sen är den nån som inte kan hålla bössan i styr o skadeskjuter..
Ja det är ingen rolig vecka det här. För den delen vill säga.
Therese
Eller Therra som jag gärna vill säga. Det är min kära syster det. Just nu är det en sån stund som jag sitter o tänker på alla galenskaper o skratt som vi har lyckats åstadkommit. På den tiden då vi båda rökte t.ex. Våra rökpauser kunde ha slutat i eldsvåda. Våra telefonsamtal som ibland kan resultera i att tårarna sprutar av skratt.. Och alla gånger vi har borstat tänderna ihop. Det är hopplöst, det brukar räcka med att vi stoppar borstarna i mun så är det kört.
Men den stunden jag tänker på just nu är den gången då jag satt hemma hos henne i soffan. Therra höll på att göra sig ordning för fest. Rätt som det är får människan fnatt. Hon steppar runt i ett par leopard-strumpbyxor som hon dragit upp till armhålorna. Hon rör sig som en katt (fast med fötterna utåt) och jamar med jämna mellanrum, samtidigt som hon sträcker ut klorna. "Mjaaaaaauuuuuuu..." Så rör hon sig genom hela lägenheten. Människan höll på att ta kol på mig, kunde ha skrattat ihjäl mig.
Älsklingar!
Haha jag älskar Emil på den här bilden. Han är inte så tvingad som det ser ut haha..
Hjärta!
Och ett jätte-grattis till kära bror!
Söta
Haha. Ser ut som att dotra får ärva min huvudstorlek ;)
Och det envisas med att sonen ska bli rödhårig ;)
