TowaKarlsson

Dåligt med skriva för min del. Så här juletider. Men nu är den förbi? Eller hur ligger det till egentligen, det är ju inte lätt att hålla reda på alla dagar som hör julen till. Nu har vi iaf dansat runt grana, snubblat på alla dessa sladdar, vält omkull grana, eldat upp julebocken, höjat o sjungt alla dessa ramsor, slagit sönder tomteglasen, satt oss på pepparkakshuset.. Ja allt som hör därtill.
Det har vart en trevlig o riktigt mysig jul. O det var så jävla gott med maten. Jag har inte fått nog av den där frestelsen än.

Håret växer ju. Man går till frisören med jämna mellanrum. Men tänk er om tänderna skulle växa? Att man var tvungen o kapa tänderna med jämna mellanrum. Man träffar på nån man inte sett på länge: "fan va långa tänder du har fått!"
Eller om man inte hade råd o kapa dom jävlarna. Dom skulle ju bli bra torra när man inte fick igen mun. O svårt o tala med. När man ska ha redovisning i skolan: "nej jag får stå över, jag har för långa tänder".
Det skulle slå gnistor i besticken när man åt.. Man skulle fastna i väggar o kläder.. Till slut skulle man va tvungen o ta till kvasten när man skulle borsta tändera.

Haha!

Hade klockan som vanligt på 06.10. Helt död. Jag gick igenom schemat i huvet o kom fram till att jag bara hade en lektion. En lektion o tre prov att plugga till så jag tjäna fan mer på o va hemma o plugga på det. Så det är vad jag har gjort. Men jag är inte klar än. Sen tänkte jag mig lite motion. Men först mat, så jag inte viker mig på mitten ;)

Jag är medveten om att det bor en kämpe i mig. Den knackar på med jämna mellanrum. O alla gånger är den inte så len i käften. Men många gånger har den gett mig en klapp o sagt, "du ser. Du klara dig den här gången med."

Jag satt utanför studievägledarens rum o väntade på att få komma in. Jag hade bestämt mig. Jag skulle hoppa av. Orden låg i mun på mig: "Jag har funderat o kommit fram till att jag vill hoppa av." När hon hämtade in mig o jag satte mig på den där förbannade stolen som jag suttit på flera gånger förr så var det inte alls dom orden som kom fram. Det jag sa var: "Jag har haft ett mål i hela min skolgång och det är att ta studenten. Jag vill inte gå om, isf hoppar jag av. Och det känns som att vi borde kunna anpassa oss o fixa till det här. Jag vet att det kommer synas i betygen men jag vet att jag vill."
Och visst fick jag en chans. Jag tog den.
Jag gick därifrån o tänkte "va fan hände? va tog det åt mig? Jaha, nu jävlar kör vi."

Mitt sista år blir lite kämpigare än jag hade tänkt mig från början, men jag sitter här med dom där jävla böckerna. O jag är fan glad för det. Jag gav aldrig upp. Visst, mina betyg kommer inte att vara vackra. Men det är ett bevis på att jag fixa det, o jag kämpa hela vägen.

                                          

Så vitt jag har förstått i alla dessa år så heter jag Towa. Men man kan ju börja fundera vad som egentligen gäller. Så här vid snart 19 års ålder så har jag börjat fundera på vad det är frågan om.

1. När jag skakar hand o ska presentera mig får jag upprepa mig 3 gånger. Towa, Towa, TOWA!

2. Lik föribannat blir jag kallad Tove.

3. En halvtimme senare: "var det Tove eller Towa?"

4. När jag var liten tyckte vissa småungar att det var lättare att kalla mig "Toa" eller "Toaletten".

5. Även vissa av dagens småungar gillar att kalla mig "Toa". Fresten även vissa i vuxen ålder gillar att "skoja till det" på det viset.

6. På var o varannat brev jag får hem i lådan så är mitt namn felstavat. O ta mig fan att det har hänt att det står Tove!!

6 punkter. O det finns fler. Dom här 6 punkterna är standard. Ska det behöva vara så här att heta Towa? Finns det några åtgärder? Ska jag presentera mig som Tove, eller kanske Eva? SKa jag presentera mig som va"kalla mig vad du vill"? Tatuera mitt namn i pannan? Vad krävs?
Just nu krävs ett skrattanfall, det är ju trots allt lite komiskt.