Hej dagboken
Jag tänkte dela med mig av en fundering jag haft på återbesök några gånger den senaste tiden. Den handlar om när jag gick på träslöjd. Kanske i 4:an- 5:an. Jag höll på att smida på en alldeles egen idé. En hörnhylla. En alldeles egen version alltså. Jag såga, slipa, mätte.. Ja ni vet diverse. Och noggrann som jag var så det tog ju sin lilla tid. Men när jag hade alla delarna så skulle jag ju då få dom godkända av självaste slöjdlärar'n innan jag kunde montera ihop skiten.
Han tittade, vred o vände på delarna o sen sa han: "vem har gjort det här?" ..det visste han ju att det var jag. Efter det sa han: "det måste vart en vindögd en som gjort det här."
Det var alltså snett o vint. Det återstog bara för mig, dammig som jag var efter mitt arbete, att plocka ihop mina delar & fortsätta mäta, såga, slipa. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera på det där han sa, men kom fram till att kraken hade väl en dålig dag (inget illa ment) men alla har vi våra dåliga dagar & det hade tydligen både han o jag den dagen.
Men det roliga med det hela är att det visade ju sig några år senare att det var inte illa pinkat det han sa. En synundersökning visade ju fan i mig att jag var på gränsen till skelögd..
Jag och mina glasögon ;)
Kommentarer
Postat av: Mamma
Det blev aldrig nån hylla vad jag kan minnas, slängde du delarna?
Postat av: Towa
Jo det blev en hylla som jag var mkt stolt över. Men den kom såklart aldrig upp på väggen.
Postat av: Therese
Men det nästan roligaste i historien är väl att denne slöjdlärare slog ner arslet brevid oss på en servering på marieberg. Det hade ju vart ett ypperligt tillfälle att trycka upp glasögonen i ansiktet på han o skrika att: "SER DU DIN JÄVEL: GLASÖGON: DU HADE TAMEJTUSAN INTE SÅ FEEEL"
haha
Trackback
